Sport and the City

Bakgrunden till detta inlägg kommer på en länk här :
http://www.dn.se/sport/swemo-kastar-ut-tjejer-fran-motocrosssm-1.870172

Detta är mitt svar i ett ”öppet brev” till motorcrosstjejerna

Jag har precis läst det stora uppslaget motorcrosstjejerna fick i tidningen Svensk Motorsport efter deras brev på fyra sidor till; svensk motorsport, Dagens Nyheter (DN) Karin mattson och Pallin på RiksidrottsFörbundet, General sekreterare på SVEMO och Peter Isgren (koordinator MX mfl).

Tjejerna ville med detta brev uttrycka sitt missnöje då de anser att Motorcrossen (MX) inte är jämställd och att fel beslut har tagits angående antal startande på grinden som skurits ned från 30st till 20st startande. Eller kan man kalla detta en media-kup? Vad deras åsikt och tanke bakom brevet än var så är det ju alltid effektivt att smälla till med RF;s policy dokument "Idrotten Vill" där jämställdhet är en stark värdegrundsfråga.

Jämställdhets frågan ska inte bara användas åt det ena hållet. Det är inte bara kvinnor som berörs eller är utsatta i den här debatten. Jämställdheten eller genusdebatten verkar åt båda håll.

Då kan man även ifrågasätta varför tjejernas klass MX-Girls bara är för tjejer?
Då "herr" SM som det av någon anledning i medierna har börjat kallas för är öppen för alla, oavsett kön. Mer jämställt än så kan det inte bli? Det gäller att kunna sin historia. Någonstans togs beslutet i att det skulle startas en "tjej"klass denna klass var från början ett Riksmästerskap (RM), som senare resulterade i att det fick SM-status.

Vilken var anldeningen till att en speciell "tjej"klass uppstod, och är det rätt om vi ska disskutera jämställdhet? För att få köra MX-girls krävs inte samma regler som i den vad jag kallar den riktiga SM klassen som är öppen för alla. Om tjejerna nu vill ha det på lika villkor borde inte MX-Girls försvinna så alla får samma chans att kvala och visa vad dem går för.

Å andra sidan kan man se på hur statistiken ser ut. Hur många är det som kvalar in till den ”riktiga” SM klassen och slåss om platserna där jämfört procentuellt med hur många tjejer det finns licencierade i Sverige och ansöker om start i MX-girls? Skillnaden antar jag vara ganska stort vilket då gör det självklart att man skär ner från 30 startande på grinden till 20.

Det handlar om SM, SM är den största klassen vi har i Sverige. Det är ingen rekryteringstävling, i SM ska de bästa förarna köra. Vill man få bredd då får man köra RM, klubbmästerskap etc. Det ska vara svårt att komma in i en SM klass, en viss status måste existera.

Efter frågorna ställda till slumpade tjejer i Svensk motorsport anser majoriteten att grinden borde skäras ner. Detta är även en säkerhets fråga. Det går inte att hålla hög säkerhetsklass på tävlingen när vissa förare blir varvade på 3 varvet? Dessutom ilskan och den provocerande tonen som tjejerna uttrycker omkring att MX-girls flyttas från MX SM till JSM beror ju på att SVEMO såg att det fanns en lucka för att skapa en extra deltävling för tjejerna som då får gå tillsammans med JSM, sen är det bara ett förslag till 2010. Det är INGET beslut.

Vidare anser jag även att om tjerena vidare ska komma och kräva deras rätt inom ”tjej”motorcrossen så kanske man ska skaffa sig föreningskunskap om hur ett beslut tas. Vill man vara med och påverka och göra en skillnad så kanske man ska överväga att gå med i motorcross-sektionens styrelse? Men vem har tid med det, eller?

Jag tycker tjejerna gör en höna utav en fjäder och att dra in jämställdhetsdebatten i detta är bara löjligt. De ifrågasätter i vilka andra idrotter jämför man herrarna mot damerna? Jag vill påstå att det gör man i alla idrotter! Men det är ett problem som ligger på en helt annan nivå - ett samhällsproblem....

Tack för mig.

-detta kanske blev lite för internt men jag tycker det är viktigt att frågan vädras och vi spär på mediakuppen ;-)

MX-girls har även en blogg här på blogg.se om ni vill läsa och kommentera:
http://mxgirl.blogg.se/

Ja, då måste man krypa till korset här. Det är verkligen dåligt av mig att inte skriva något på över två månader. Ju längre tid det går desto sämre mår man och nu tillslut måste jag göra något åt det.

Jag är tillbaka i Norrköping och hos SVEMO (svenska motorcykel- och snöskoterförbundet) igen. Denna gång är det lite varmare, det uppskattas då man nu faktiskt (förlåt mig Malmö) kan se hur vacker staden är.

Nå, väl här igen beslöt jag mig för att det var en superb möjlighet att ta upp min konditionsträning och få igen rutinen. I området där jag bor ligger ett helt fantastiskt grönområde som lämpar sig utmärkt för sådan här typ av spontanidrott. En stig som löper längs strömmen i Norrköping, man ser fåglar, höga träd rabatter med blommor, barn som leker och hundar som springer omkring.

Platsen känns lite som en verklighetsflykt, eller ett break i vardagen. Här får jag en skön naturupplevelse samtidigt som jag håller kroppen i trim, en kombination som gör att jag mer än gärna ger mig ut och springer igen, och igen, och igen. Denna vecka har jag varit ute fem gånger. Bara tanken att få springa bland doften av blommorna och ljudet av vattnet gör att jag längtar tillbaka.

Idag är det ökade hälsoproblemet en fara för framtiden och ett problem som idrotten förväntas ta hand om. Ett problem som kan motverkas med fysisk aktivitet. Vad är det då som bidrar till att göra en befolkning mer fysiskt aktiv?

Dels vilar det på individen själv. Vad har jag för intressen, hur gammal är jag, vad har jag för livsstil och vilken inspiration driver mig? Den fysiska aktiviteten är också till stor mängd beroende av de yttre omständigheterna så som närhet till platser eller anläggningar, förekomster av idrottsföreningar, hur mycket tid jag har att förfoga över till träning, tillgänglighet samt kostnads frågor. De yttre faktorerna kan man reflektera över, en del utgör hinder andra skapar gynnsammare förutsättningar för fysisk aktivitet. Ett motionsspår kan på det sättet stimulera till spontanidrott medan buller och föroreningar kan motverka densamma.

Man måste uttrycka tvivel om hur de som har makten prioriterar miljöer för breddidrott idag? Det är viktigt att lyfta fram breddidrottens behov därför att det visat sig att satsningar på breddidrott inte besitter hög prioritet i dagens Sverige. Detta trots att dessa miljöer är positivt värderade av allmänheten.

Denna typ av intresse är svagt representerade i politiken trots att det berör så många människor.

Jag har inte ett behov av att gå till ett gym. Jag har inte lust att vara med i en fotbollsförening och träna på fasta tider och behöva bli mätt i form av olika resultat, uttagningar osv. Jag vill bara kunna ta mina löparskor ge mig ut i parken och få vara fri. Träna när jag vill och hur jag vill, ensam. Där jag kan få min dos av verklighetsflykt innan nästa tenta ska lämnas in.

Riksidrottsförbundets målsättning "idrott för alla" kräver insikt och satsningar och en organisering för att goda miljöer för fysisk aktivitet och hälsa ska förbli eller skapas.

För mer info:  Peter Schantz - "Idrotten och Miljön"

Detta var bara ett ytligt inlägg i den här debatten, jag lovar mer nu när jag väl är tillbaka igen, så håll till godo.