It´s my life!?
Ja återigen under all kritik att det tagit så läng tid för nästa inlägg. Lite till mitt försvar kan jag säga att jag jobbat halvtid samtidigt som jag gått i skolan på fulltid. Inte den bästa kombinationen. Men CSN verkar vilja göra det så svårt som möjligt att studera.
Anyway idag ska jag berätta utifrån mig själv. Jag påbörjade en "resa" den 5e januari 2009, där jag genom en detoxkur avsåg att uppnå en kropp ren, frisk och fri från onda kemikalier, falska tillsatsämnen och beroendeframkallande sockerbegär. Resan startades med fjortondagars nedtrappning, produkterna och mina kära följeslagare gluten, laktos och kött fick på inga villkor följa med på resan. Det var en hård tid som gjorde mig stark inför den svåraste påfrestningen fasteperioden. Här mötte jag mina nygjorda bästa vänner färskpressadfrukt och grönsaksjuice. Jag har inte bara vunnit nya insikter om hur min kropp fungerar och mår utan även hur människor runt omkring mig fungerar och mår. Folks reflexioner och negativa påhopp har roat och ibland även chockerat mig. Med fnys och uppspärrade ögon får man ofta ett svar som: "Varför håller du på med sånt, du är ju redan så smal?"
1. Det är inte för att gå ner i vikt som jag gör detta.
2. Varför överhuvudtaget besvära sig, jag får i hög grad göra vad jag vill, det är trots allt min kropp och mitt liv, eller?
3. Det personen gissningsvis ville ha sagt med det var: Varför kan inte jag också vara lika målmotiverad och göra samma sak?
Avundsjuka, fy fan för det den bedrar överallt. Finns det ingen detoxkur för sådan skit? Det är nog det som många behöver en bra och omsorgsfull utrensning av avundsjuka. Det finns inte bara skit i våra matsmältningskanaler utan även en hel del skit i våra huvuden. Från samtliga håll blir vi oavbrutet matade med att vara hälsosamma äta rätt, motionera mera bla bla bla... Vad händer när någon gör det? Då är det helt plötsligt inte okej? För man ska leva lite på "the edge", man måste väl få unna sig någonting? Det är det jag gör, jag unnar mig min kropp att bli ren och frisk.
Eftersom jag skriver en idrottsvetenskapsinriktad blogg kan det vara bra att relatera detta till idrotten. Jag känner stor inspiration då jag nyligen läst Mats-Eric Nilssons bok "Den hemlige kocken". Den beskriver det okända fusket inom livsmedelsindustrin. Tankar som kommer fram är hur man som idrottare ska få i sig rätt mat för att prestera? Matbutikskedjorna gör allt för att pressa priserna vilket i sin tur leder till att mat tillsätts med billiga kemikalier för att passa vår plånbok. Det finns idag 316 godkända E-nummer. När man tar sig en titt i listan kan man se att många av dem även framkallar cancer i djurförsök men det hindrar inte livsmedelsverket från att sälja dem till oss. I takt med den växande fitness och gymkulturen ökar även produkter som proteinpulver, olika bars, shakes. Ja ni som varit inne på ett gym har säkert blivit bemött av alla proteinbars som ligger uppradade och lovar ett gott hälsosamt mål som ska göra dig både smal och bygga upp dina muskler. När blev kemikalier bättre än den äkta varan? Hur kan en proteinbar vara nyttigare än en banan och lite yoghurt?
Hur svårt ska det vara att äta ren mat? Vad händer med kroppen i det långa loppet om vi fortsätter att ständigt konsumera kemikalier? Som aktiv idrottsutövare måste man bli extremare och experimentera med kemikalier sätta sitt liv på spel för att prestera som bäst? Om det finns godkänd mat och kosttillskott som manipulerar musklerna och kroppen är det då okej att äta bara för att man vill vinna? Är dödsfallen inom idrott ett svar på att kroppen inte kan hantera det vi trycker i den? Kan man betrakta kroppen endast som ett redskap skapat för att ta guld? Varför finns det inga forskningsresultat kring detta ämne? Är det ingen som vill veta vad som händer efter 50års konsumtion av E-ämnen eller är det enklare att bara sätta skygglapparna på och leva vidare så länge man kan?
Vad består din mat av?
Vem har bestämt det?
Hur lyckas man inom fotboll??
På efterfrågan av min underbara vän Filippa kommer jag idag att behandla ett ämne som kanske kan vara av intresse för dem som önskar att deras barn ska bli den nye fotbollshjälten (kanske, lite långsökt men ändå)!
Mina argument som jag väljer att lyfta fram baseras på forskning gjord av vår käre proffessor Tomas Peterson.
Snabb bakgrundsfakta och lite siffror att börja med, den svenska idrottsrörelsen består utav ca tre miljoner utövare, vår största sport sett till antalet utövare är fotboll. Bland de barn som är kopplade till en förening är det ungefär varannan pojke och var fjärde flicka i tolvårsåldern som ägnar sig åt fotboll. Inom fotbollen finns, säkert väl känt hos alla er som någon gång spelat fotboll i yngre dagar, ett speciellt utbildningssystem. Detta system är det äldsta, mest genomgripande och organiserade som finns inom svensk idrott. Ungdomsutbildningen utgör olika steg: zonläger, distriktsläger, elitläger, förberedande landslagssamlingar och landslagstrupper. Genom dessa utbildningar/steg selekteras ungdomar för att svensk idrott ska få fram de bästa och mest talangfulla spelarna. De som enligt fotbollsförbundet besitter den önskvärda talangen är dom som i framtiden troligtvis får landslagsuppdrag. När Peterson gjorde sin studie upptäcktes faktorer som inte är speciellt relaterade till talang (hur man nu kan definiera talang), men som är betydande för förståelsen av selektionen. Det rör sig om vilken tid på året man är född.
Då det första urvalet sker är ungdomarna tretton år, föreningar skickar sina "bästa" spelare till lokala zonläger. Peterson pekar tydligt på att sannolikheten att bli framselekterad är högre ju tidigare på året man är född. Detta gäller för båda kön, emellertid kan man se att sambandet är högre bland pojkar än bland flickor. Eftersom snedfördelningen redan är gjord vid första urvalet blir den allt tydligare ju högre upp man kommer
Slutsatsen är följande:
*Ju tidigare på året man är född desto större är chansen att bli uttagen
* Oddsen för detta kvarstår ju högre man klättrar på "selektionsstegen". Från föreningsnivå till landslagsspel.
Varför?
Anledningen till slutsatsen beror på att föreningarna selekterar ungdomarna helt enkelt utifrån deras fysiska mognad. Det handlar om ungdomarnas utvecklade längd, tyngd, bredd och motorik. De som är mest utvecklade är dem som kniper platserna. Men varför välja att selektera så hårt? Många ungdomar tar säkert illa vid och lämnar sina drömmar om att bli den näste "Zlatan". Så som svensk fotboll ser ut idag borde fokus istället ligga på att försöka behålla så många som möjligt inom fotbollen för att få en bredare grund att stå på och ett större utval av landslagsspelare.
Även det luddiga begreppet talang. Vad är det? Vem är det som får lov att bestäma om du har talang eller inte? Hur grundar fotbollsförbundet sina argument på att selektera efter "talang" vid 13år, den period där skillnaderna i fysiskmognad är som störst? Alltsa enligt fotbollsförbundet definieras talang som Talang = Fysisk mognad.
Samtidigt tenderar man att förbise "stor talang gömd i liten kropp", eller för den delen gömd i en "klumpig" eller "skranglig" kropp. Att bli utslagen eller bli sedd över axeln bara för att man är född vid fel tid på året rimmar också dåligt med idrottens målsättning att så många som möjligt skall vara med så länge som möjligt, och att var och en skall utvecklas efter sin egna förutsättningar (Tomas Peterson, 2004).
Med det sista ordet av Tomas Peterson han själv hoppas jag att detta nöjde Filippa, annars får jag väl komplettera ;-)
För den nyfikne finns min källa att läsa här--->http://www.idrottsforum.org/articles/peterson/peterson.html
Peace Out
E-sport? Är det idrott?
Idag har vi diskuterat fenomenet med E-sport, vad är det och kan man klassa det som en sport/idrott överhuvudtaget som förtjänar stöd och legetimitet ifrån riksidrottsförbundet? Problematiken med detta är först och främst den frågan vi jobbar mest med: Vad är idrott? Vad vi än må anse om e-sport så måste problemet kring definitionen av idrott besvaras eller på något sätt lösas för att diskutera kring E-sporten.
Jag har enkelt använt mig utav Riksidrottsförbundets (RF) egen definition av idrott som: fysisk aktivitet som vi utför för att kunna ha roligt, må bra och prestera mera. Idrotten består i former av träning, lek, tävling och uppvisning.
Ja det krävs en viss fysisk kapacitet för att utöva finmotorik framför datorn X antal timmar om dagen. De som utövar E-sport började antagligen för det var roligt som så många andra utövare inom idrotten. E-sportens utövare vill självklart bli bättre, utvecklas och komma till nästa level, steg, rang, bana etc. Även E-sporten består av olika former som träning och tävling. E-sporten uppfyller alltså dessa "krav" men är ändå nekad utav RF och jag vill även påstå att den är nekad i vårt svenska samhälle. Kanske är det just av den anledningen som de arbetar hårt för att bli godkända inom RF - Idrottsrörelsen - en av Sveriges största folkrörelser, just för att bli accepterade i samhället?
Jag ställer mig varken för eller emot E-sport och kan själv tycka ämnet vara väldigt komplicerat. Jag har själv aldrig fastnat i dator/tv-spelsvärlden men med tanke på teknologins extrema framfart handlar nog E-sportens accepterande i samhället om tradition och generation. E-sportens utövare är väldigt unga och de som sitter på makten är 40-50talister och många har antagligen aldrig försökt förstå sig på den yngre generationens spelutveckling.
Ett annat argument som samtidigt kommer fram är fritiden. På malmöhögskola finns det precis som idrottsvetenskap även fritidsvetenskap. Skulle E-sporten nöja sig med att vara en "fritidssyssla" istället? Eller om E-sporten får komma in i RF ska andra "idrotter" som shack även få ta del utav statens bidrag på 2 miljarderkronor om året? Hur har RF valt att stötta och tala för en sport som exempelvis "Casting". Tills idag visste jag inte vad det var, tydligen är det en sport där man tränar för att kasta med ett spö. Utgångspunkten är att bli en bättre fiskare men nu finns det även i tävlingsform. När blev jakt en sport? Var drar man gränsen och vem är det som ska få lov att definiera idrott? E-sport är svaret på den nya teknologins och samhällets framväxt. Att försöka ha ett öppet sinne till nya saker är inte alltid negativt. I Sverige är det uppskattningsvis drygt två miljoner som spelar och det är nästan lika stort sett till utövare som vår "älskade" föreningsidrott.
Detta är väldigt kortfattat omkring problematiken och mina tankar kring E-sport men man måste börja någonstans för att försöka förstå sig på saker i livet =)
För den som vill läsa och fördjupa sig mer i problematiken rekomenderar jag att klicka in här---> http://www.idrottsforum.org/articles/thiborg/thiborg061101.html
Nu när jag är tillbaka efter all decemberjulkaos så kommer uppdateringarna att ske mycket oftare igen. Må gott och kom tillbaka snart.