Sport and the City

Ännu en dag (skriven måndagskväll) har gått här i Norrköping, det har vari en tung dag då träningsvärken från lördagens pass på Bosön fortfarande sved i kroppen. Nu när jag är tillbaka efter helgen har jag reflekterat lite över vad som händer och kommer att hända med ungdomarna som nu är med i SVEMOS elitsatsning "Topp & Talang". Att bli benämnd som en talang och uttagen till en satsning behöver inte alltid vara positivt. Vad gömmer sig bakom elitidrottens sagolika framsida? Hur många av dessa ungdomar vet vad det egentligen innebär att göra en satsning på sin idrott? Speciellt i en sådan materiell idrott som motorsporten där pengar har en stor betydelse för ens utveckling och framgång.

Motorsporten är långt ifrån den romerska filosofen Juvenalis ordspråk "en sund själ i en sund kropp". Liksom dagens idrott bygger motorsporten på ett kvantitativt synsätt, allt det vi kan väga och mäta kan vi också överföra till prestationer som vi sedan enkelt kan bedöma och jämföra mot andra prestationer. Inom motorsporten kan man exempelvis byta ut alla skruvar på hela hojen för att sedan sätta dit nya "lättviktsskruvar" och på så sätt spara omkring 2kg, genom detta får jag möjligen en halv hästkraft mer. Här ligger eventuellt den största charmen hos många utövare. Inom den idrottsliga verksamheten kan vi simplifiera verkligheten till mätbara ting och ställa prestationer mot varandra genom detta åstadkommer vi alltid ett resultat. Hur ska man då få de unga förarna att förstå vikten av träning utanför motorsporten?

Mottot om en sund själ i en sund kropp kan inte mätas på samma sätt och är därför svårare att få grepp om. Definiera sundhet? Definiera själ? Ordspråket används mer som ett slags etisktideal som under lång tid visat vägen för den moderna idrotten. Mottot har likaså framståt som en legitimering utav idrotten i ett samhälleligt perspektiv.

Om man då gör en grov skillnad mellan dessa två synsätt kan man påstå att idrottsrörelsen består av en reglerbar verklighet och en oreglerbar verklighet. Den reglerbara verkligheten är konkret och enkel att förstå, därför satsas det ofta mycket pengar där. Förarna kan koppla in sin motorcykel till en dator och genom ett program se var på banan de kör långsamt respektive snabbt. Hur inställningarna ser ut under ett pass jämfört med inställningarna och resultaten från förra passet. Genom att bara se ur kvantitativa ögon blir man låst och kanske även begränsar den "naturliga" kör talangen och attityden till sin idrott.

Den oreglerbara verkligheten i en materialistisk och kvantitativ sport kan kännas väldigt långt borta. I ordspråket finner man historiska idealiseringar, synsätt, attityder och uppfattningar om en sund idrott. De verktyg man har att jobba med här är inte lika vassa. Man måste förlita sig på attitydfostran och traditioner exempel "Fair Play" (vad det nu innebär kan man ha en ännu längre diskussion om). Det satsas inga resurser inom detta område därför fortsätter det att vara suddigt. Det verkar som den oreglerbara verkligheten bara antas fungera utan vidare satsningar och investeringar.

När jag nu betraktar förarna i deras kvantitativa bubbla kan man lätt se att det inte finns en grundad balans mellan de båda verkligheterna. Det relevanta för förarna är saker som går att ta på, med teknikens snabba utveckling blir sporten bara dyrare och dyrare. Nu har man även problem med tillgängligheten inom motorsport. Idrotten ska vara öppen för alla men utan en stark ekonomisk grund får man aldrig en chans att sätta sin fot i motorsportens flashiga värld. Så är även resultatet av den generella idrottens utveckling mot den ökade professionalismen och kommersialismen. Tanken på en sund själ i en sund kropp har allt mer kommit att stå i skuggan av den ökade kvantitativa inställningen.

Källa och inspiration finns att läsa på länken här: http://www.idrottsforum.org/articles/lindfelt/lindfelt.html  



Jag och Filip Backlund, en av förarna i RoadRacing som börjat förstå vikten av att inte enbart stirra sig blind på hästkrafter och vridmoment. Kämpa på!