"Amazoner" i pressen

"I´m not a model. I´m an athlete . I only want to make money doing my trade. The rest I don´t really care for. I don´t give a rat´s ass about being sexy" - Tiffany Millbret, 2002

För att gå än djupare på media, det instrument som sägs återge verkligheten, har jag valt att belysa problematiken kring medias framställning av kvinnor inom idrotten.

Från början var idrott något som skapades av män för män. I dagens moderna samhälle utövas och representeras idrotten utav båda könen. Som konstaterat i tidigare inlägg tar media en allt större och inflytelserikare roll i samhället. Där media är den som sätter våra värderingar och attityder kring idrotten. Problematiken berör hur förmedlas kvinnor? Varför förmedlas de på detta sätt, finns det andra möjligheter?

Kvinnoidrotten ges mindre resurser och får därav även mindre uppmärksamhet från medierna än manlig idrott. Ofta är det så att media allt som oftast väljer att lyfta fram kvinnans femininitet i avseendet att försöka kompensera för det "manliga" som idrotten står för. Fokuset ligger alltså oftast på utövarens uteseende istället för själva bedriften eller resultatet. Det finns en tydlig rädsla i samhället för den "maskulina kvinnliga idrottaren", vi vill se kvinnor (heterosexuella) i graciösa poser, inte i ett kampmoment där vi kan se svetten rinna. 

Kvinnor ska alltid göras mindre dvs.vi kallas för "flickor". Flickor kan kännas som en käftssmäll eller som en stadig "klapp-på-huvudet-så-du-vet-din-plats" aktigt. Gång på gång älskar media att betona utseendet. Kroppen som är ett av idrottens kännetecken och verktyg sexualiseras. 

För att männen inte ska bli rädda för den här superkvinnan som just presterat en bedrift många män själv inte skulle kunna klara av att utföra, lyfter man fram igenkännbara tecken som att hon hade ju inte klarat det utan hennes "pojkvän". Eller att trots jättevinsten är hon en superkock i hemmet. Ett väldigt nytt exempel som nyss varit i media; Anna Carin Olofsson som gjorde comeback fem månader efter hennes graviditet. Efter hennes succé bedrift väljer man att betona något som bara kan knytas an till kvinnligheten och moderskapet.  "Ammar - strax innan starten" (läs mer här -http://www.aftonbladet.se/sportbladet/skidskytte/article3920193.ab). Då känns det skönt för oss, vi vet att hon är en vanlig, heterosexuell, riktig kvinna som inte sticker ut på något "konstigt" sätt. Genom detta fframställs idrotten mer som en aktivitet vid sidan om det mer "riktiga" livet vi förväntar att en kvinna ska ha.

Men hur ska man som kvinna inom idrotten nå ut? Hur ska man kämpa mot männen genom mediebruset? Om man som idrottare väljer att spela medias spel för att lyckas inom sin gren är det då negativt? Är den idrottaren dålig som inte står emot? Vem bestämmer vilka riktlinjerna är? Hur kan man få media att intressera sig för och välja att täcka kvinnoidrotten fast på kvinnornas villkor? Om kvinnorna hade makten att bestämma hur de vill bli representerade i media hur skulle det se ut då? Till den viktigaste frågan; Hur ska kvinnor uppnå den makten inom idrotten och samhället?
Moore Magazine - April 2005

Kommentarer
Postat av: Nalle

Hej Ulrika!



Du tar upp ett ämne jag känner igen mig i, fast jag inte är kvinna, då jag har en funktionsnedsättning. Det som jag ofta ställs inför är rädsla, både män och kvinnors, rädsla för mötet med mig. Men även inom handikappidrotten finns liknande problem som du beskriver i din blogg. Jag minns engång när jag skrev och kommenterade att TV4 sände för få timmar från paraolympic, handikapp OS och att jag ville se idrottsutövande istället för vilken skada eller familjeförhållande idrottaren hade - som svar fick jag, "vi sänder det folk vill se". Rullstolsbasket som jag verkligen såg fram emot att se visades små klipp ifrån under en 30 minuters program, resten var socialt tjafs.



Nu har det blivit bättre både inom handikappidrotten och för kvinnliga idrottare, du skulle ha varit med på 70-talet, OJ, OJ..! Det fanns egentligen bara friidrott, simning och gymnastik där kvinnor framställdes någorlunda okej. Jag minns också, (om det var handboll, basket eller fotboll?), som sponsorer fick ett av våra duktiga kvinnliga landslag att posera mer eller mindre näck i en kalender. Vad FN har det med idrott att göra?



Rädslor och media kan ge mycket märkliga beteenden.



Må gott!

Nalle





2008-12-19 @ 19:23:36
URL: http://bjornthoren.wordpress.com
Postat av: Martin Alsiö

Är det verkligen så enkelt som att säga att kampen står mellan Kvinnan och Mannen? I så fall finns väl bara förlorare.



Kanske handlar det mera om att fundera och bestämma sig för vilka könsroller och vilken syn på makten man själv vill stå för?



Annars kan jag definitivt hålla med dig om iakttagelserna.

2009-02-27 @ 10:23:10
URL: http://www.martinalsio.se
Postat av: Ron

http://www.ceca-raznatovic.com/Fredrik-Ljungberg/



http://www.zimbio.com/Christian+Ronaldo/articles/22/Cristiano+Ronaldo+Underwear+Bulges



2 av tusen länkar till män i sporten som exponeras mer för sitt utseende än för sitt spelande.



Kom ihåg att det är männen som ikoniserar männen som utöver sporten. De finner en hjälte bland alla dessa atleter som de känner en förkärlek för. Det är de själva som tillverkar hjältarna, män som hyllar män. Det ligger i deras psyken, deras beteende. Det är en lite liten procentandel fler kvinnor i världen än män. Hade de favoritserat varandra på samma sätt kanske det hade sett annorlunda ut. Men gör dem det? Vågar dem hylla och jubla på samma sätt som männen gör för män? Ligger det i deras natur ens? Eller väljer dem också att hylla männen precis som männen själva redan gör? Naturlagar har fört oss till vart vi är idag.

2009-03-02 @ 18:05:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0