Medias förmedling utav idrott?!

"sport and the media must surley be the most potent combination of forces amongst the key factors in the globalization game. They have a unique synergy" - Robert Davies, chief executive, international Buisness Leaders Forum (2002b)

Media definieras som tidningar, tidsskrifter, böcker, TV, film och internet. Vi konsumerar alla media på olika sätt i våra liv. De spelar en viktig roll i vår upplevelse av samhället och de inspirerar våra vardagliga tankar och disskusioner. Vi använder media för att förstå, skapa en uppfattning omkring och ta in kunskap om världen vi lever i. En del påstår att media inte styr hur vi ska tänka utan bara knuffar oss in i en riktining och influerar vad vi ska tänka om. och vad samhällsdebattan ska handla om 

Det är ganska uppenbart att media och idrott lever i en "ömsesidig symbios", enkelt de är beroende av varandra. Hur ska man då kunna förstå hur media väljer att representera idrotten? Media är ett instrument som på ett rättvist och korrekt sätt ska definiera och reflektera världen vi lever i. I takt med globaliseringen har nyheter på andra sidan jorden kommit att bli betydelsefulla i våran vardag och sportsidorna är fyllda med både nationell och internationell sport. Den kommersiella sporten behöver media för att locka människor, sponsorer, pengar mm. Idag kan vi ta upp mobilen surfa runt på vårt trådlösa 3G bredband och hitta alla resultat innan journalisterna ens börjat trycka morgondagenstidning. Därför har sportjournalistiken fått välja en annan vinkel för att fånga vår uppmärksamhet. Vi kan kalla det för legender, myter och godnattsagor om idrotten.

Media skapar en saga och framställer utövare i den onda, den gode, den vackra, hjälten, "the underdog" etc. Alla dessa karaktärer finns gömda på sidorna och i kommentatorernas snack. Det är inte längre utövandet på spelplanen vi tar del av utan helt enkelt en teater med allt innehåll av spänning, glädje, sorg och alla olika karaktärer. Det enda är att manuset saknar slutet, " vem ska segra och vem kommer förlora?" Detta är en av idrottens största dragningskraft, det oförutsägbara. Sportjournalistikens utvecklande till historieberättande handlar enkelt om att få människor att konsumera mer. Vi spekulerar inte ens över idrottens framställning utan tänker att det man ser det är verkligheten.

Är media det instrument som skapar vår verklighet? Har vi slutat tänka själv och helt förlitat oss på media, är det så enkelt och bekvämt att släppa omvärlden och försvinna bort i en fotbollsmatch i hopp om att en bättre verkligheten existerar?

Andra aspekter på idrotten är att inom just sportensvärld är det tillåtet att uttrycka känslor och uttala sig om sådant som i andra kretsar skulle vara helt oacceptabelt. Exempelvis vid stora idrottsevenemang där medias roll verkar vara att ena folket runt landslaget. Tidningar trycks i blå gula färger, alla på stan är bästa vänner och en viss typ av falsk gemenskap genomsyrar landet. En enskild idrottsutövares fysiska prestation skapar ett ögonblick för hela svenska folket i TV-sofforna, dagen efter trycks hjältedådet upp i pressen och vi kan alla glädja oss för vi är svenskar. "VI" tog hem en seger.

Evenemang som OS blir den främsta formen för metaforisk krigsföring mellan nationer. Media bidrar till att forma våra tankar om vad som är "svenskt" respektive "osvenskt", det är alltid det ständiga sökandet efter motsatsen "Vi" mot "dom"

Vem är det som bestämmer vad som är "svenskt" och behövs verkligen de här sagorna och motsattserna för att vi ska kunna identifiera oss? Idrotten är en av Sveriges största massrörelser och på grund av dens position och den goda rykte om exempelvis "öppenhet", demokratisk fostran, och bidragandet till folkhälsan blir den s position sällan ifrågasatt. och därav får sportmedia ett unikt läge att fortsätta forma och reproducera berättelsen om "det gemensamma svenska".



"Steg för steg blir televisionen, som utger sig för att vara ett instrument för verkligheten, ett instrument som istället skapar den."
  -Pierre Bourdieu (1998)


Kommentarer
Postat av: Pettan

Jag har en teori om att ju mer global världen blir, (en värld där gränser "suddas ut") ju mer behov av identifikation och samhörighet har vi. Vi behöver nåt tryggt att hålla i medan vi utforskar världen. Idrotten har väl på något sätt blivit ett "bra" sätt att få denna samhörighet.



Är jag fel ute?

2008-12-12 @ 21:07:53
Postat av: Ollie

För att svara på rubriken; medias förmedling av idrott liknar inte den idrottsliga verkligheten öht.



Den massmediala bevakningen är i stort sett bara riktad mot eliten av naturliga skäl - människans behov av (och därav konsumption av media) och strävan efter det spektakulära. Av samma anledning bevakar massmedia t.ex. inte Svensson... det är helt enkelt inte intressant.



Men mitt i allt det spektakulära så har människan samtidigt ett behov av samhörighet som Pettan nämner. Idrotten ger samhörighet, men det har den gjort även innan globaliseringens genomslag. Så din koppling begreppen fallerar tyvärr. Däremot läggs det ofta betoning på samhörigheten (det intima) vid förklaringar av idrotten, idrottskändisar och dylikt, för att exempelvis bevara känslan av att "idrottaren" är någon som alla kan identifiera sig med.



På så sätt kan man kort och en aning naivt kanske påstå att det är media som faktiskt ger idrotten det samhörighetsvärde som du Pettan syftar på. Men idrotten som sådan har nog inte påverkats direkt av globlisering, t.ex. att fler har blivit idrottsligt aktiva... Möjligtvis att okända sporter lättare sprids än innan globaliseringen dock, men dessa skulle med tid även utan globaliseringens effekter fått erkännande så småningom.



Är media det instrument som skapar vår verklighet?

Tyvärr är det nog så :(

Allmänhetens kritiska öga är viktigt men tamt...

2008-12-15 @ 19:11:05
URL: http://ollie.blogg.se/
Postat av: Ollie

För att svara på rubriken; medias förmedling av idrott liknar inte den idrottsliga verkligheten öht.



Den massmediala bevakningen är i stort sett bara riktad mot eliten av naturliga skäl - människans behov av (och därav konsumption av media) och strävan efter det spektakulära. Av samma anledning bevakar massmedia t.ex. inte Svensson... det är helt enkelt inte intressant.



Men mitt i allt det spektakulära så har människan samtidigt ett behov av samhörighet som Pettan nämner. Idrotten ger samhörighet, men det har den gjort även innan globaliseringens genomslag. Så din koppling begreppen fallerar tyvärr. Däremot läggs det ofta betoning på samhörigheten (det intima) vid förklaringar av idrotten, idrottskändisar och dylikt, för att exempelvis bevara känslan av att "idrottaren" är någon som alla kan identifiera sig med.



På så sätt kan man kort och en aning naivt kanske påstå att det är media som faktiskt ger idrotten det samhörighetsvärde som du Pettan syftar på. Men idrotten som sådan har nog inte påverkats direkt av globlisering, t.ex. att fler har blivit idrottsligt aktiva... Möjligtvis att okända sporter lättare sprids än innan globaliseringen dock, men dessa skulle med tid även utan globaliseringens effekter fått erkännande så småningom.



Är media det instrument som skapar vår verklighet?

Tyvärr är det nog så :(

Allmänhetens kritiska öga är viktigt men tamt...

2008-12-15 @ 20:07:11
URL: http://ollie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0